Enligt min mening…

Jag har vid flera tillfällen fått frågan hur mitt “dream team” skulle se ut om jag hade makten att sätta ihop en regering. Den ekvationen är inte så lätt att lösa men i princip skulle jag utgå från väljarnas önskemål, politiska beröringspunkter och slutligen kompetens.

Väljarnas vilja. Med stöd av siffrorna i mitt föregående inlägg skulle jag börja med de partier som haft mest framgång de senaste tre valen: Ålands Framtid (ökat med 54,8%) + Obundna (ökat med 35,1%) + Moderaterna (ökat med 3,8%) = 11 mandat.

Man vill ju ha en majoritetsregering och då behövs ett parti till. Mitt val blir då Socialdemokraterna eftersom de backat minst (-0,5%) och också har valets största röstmagnet som partiledare. Då får vi en majoritetsregering med 17 mandat, vilket räcker ganska långt.

Kom ihåg att både Centern och Liberalerna visserligen fortfarande är de största partierna. Men att båda backat både i senaste valet och under en längre period.

Politisk samsyn. Det intressanta med den här laguppställningen är att alla partierna är rätt olika rent ideologiskt. Samtidigt finns, i praktiken, en förvånande stor samsyn i många viktiga sakfrågor.

Den största knäckfrågan är självstyrelseutvecklingen där Socialdemokraterna är minst intresserade. Men i minoritet och uppbalanserade av ÅF.

En annan fördel är att samtliga är hungriga och vill driva igenom viktig samhällsutveckling. Något problem med att få ihop ett modernt och handlingskraftigt regeringsprogram skulle knappast finnas.

Kompetens. I den här gruppen finns några av Ålands absolut skickligaste politiker som också har skinn på näsan och lång erfarenhet. Men snällt fått sitta i oppositionsbåset i stället för att visa sin kompetens i regeringskorridorerna.

Nästa fråga blir hur man delar upp ministerposterna, jag skulle kunna tänka mig följande:

• Som lantråd skulle jag välja Roger Jansson(m) eftersom han haft den posten förut och vet hur den slipsten ska dras.
• Som Finansminister skulle jag vilja göra som Alliansen i Sverige; plocka in en ekonomisk expert från det privata åländska näringslivet.
• Näringsministerposten skulle gå till Anders Eriksson(åf) som varit det förut och kan hela det åländska näringslivet, inklusive primärnäringarna.
• En Justitieminister, Åke Mattson(m) behövs för att komma tillrätta med polis, gränsbevakning och drogfrågorna.
• Hälso-, sjukvård, sociala frågor och miljö skulle gå till Camilla Gunell(s).
• Utbildningen och kulturen skulle Jenny Jonstoij(s) få ta hand om.
• En Infrastrukturminister, Danne Sundman(obs), skulle få ta hand om trafikavdelningen samt IT-frågorna.
• Som Kansliminister skulle jag välja Fredrik Karlström(obs).
• Talmansposten slutligen skulle gå till Barbro Sundback(s) då ju Socialdemokraterna trots allt skulle vara största partiet i gruppen och måste få utdelning för detta.

Javisst, det är åtta ministrar listade här. Orsaken är det besvärliga läge Åland faktiskt befinner sig i. Genom att maximera antalet ministrar så ökar möjligheterna att reda upp en massa saker. Kostnaderna för en minister till är rätt små i sammanhanget och måste räknas som en ren investering.